När den traditionella markbaserade reningen utvecklades var det främst hälsoskyddet som var i fokus. Dagens skyddsavstånd baseras på det skydd som traditionella infiltrationer och markbäddar ger. Med COZ-tekniken beskriven nedan uppnås ett än bättre hälsoskydd och kraven i EUs badvatten-direktiv uppfylls utan problem. Halter av indikatorbakterier ligger närmast konstant under 100 CFU/100ml, men under 10 är inget ovanligt.
COZ-tekniken
Skillnaden mellan traditionella markbaserade system och moderna är främst att man använder olika typer av bioModuler för att lyfta upp biomassan delvis från marken/sanden. Det förbättrar genomsläppligheten, men inte syresättningen av bäddarna.
Med COZ – ”Controlled Oxygen Zones”, fås en optimerad syresättning som effektiviserar flera viktiga processer i bäddarna genom att biomassan får en effektiv tillgång på syre och kan prestera optimalt. Förbättrad nitrifikation, oxidation och bättre förutsättningar för högre stående mikroorganismer i bäddarna ger effektivare rening och robustare funktion.
Zoner
I modulerna syresätts vattnet och processen genom ett crossflow av luft som förser bädden med fritt syre samt transporterar bort gaser, bland annat koldioxid. Med hjälp av spridarplattor sprids vatten och syre över infiltrationsytan och organismerna kommer åt infiltrationsytan ovanifrån.
Nere i sanden, strax under övergången från spridarplatta till sand fås syrefattiga förhållanden och främst en de-nitrifikation sker. I övergången mellan de två zonerna etableras en tät matta av biomassa som bromsar flödet, varför det är viktigt att sanden som spridarplattorna ligger på inte är för genomsläppliga, max LTAR 70.